Svensk ordbok 2009, webbversion

förö´ka sig verb förökade förökat för·ök·ar●öka i an­tal vanligen genom fort­plantning fysiol.zool.föröka sig genom delningråttor förökar sig snabbtföröka sigföröka sig som kaninerföröka sig i hög grad och i snabb takt​ en släkt där de tycktes föröka sig som kaniner sedan 1541Subst.:vbid1-883791förökande, förökning; vbid3-883791förökelse