Svensk ordbok 2009, webbversion
verb förökade förökat
för·ök·ar●öka i antal
vanligen genom fortplantning
fysiol.zool.föröka sig genom delningråttor förökar sig snabbtföröka sigföröka sig som kaninerföröka sig i hög grad och i snabb takt
en släkt där de tycktes föröka sig som kaniner
sedan 1541Subst.:vbid1-883791förökande,
förökning;
vbid3-883791förökelse